Nu har vi en ny tid framför oss. I 21 månader har vi själva tagit hand om, tränat och uppfostrat våran son.
Idag överlämnade vi det till någon annan, han är färdig inskolad på dagis, eller förlåt jag menar på förskolan. Så idag är mamma och pappa på jobbet o våran lilla pojke är på dagis och leker med dom andra barnen. Och det är andra vuxna som tar hand om honom. Inte mamma eller pappa, inte farmor eller farfar, inte mormor eller morfar utan helt främmande vuxna människor som har utbildning för att ta hand om barn.
Men Fabian är inget vanligt barn som alla andra. Fabian behöver massa språk- och motorikstimulans. Han går på ett helt vanligt dagis med helt vanliga barn och helt vanliga fröknar. Men han har fått en heltids resurs som ska stötta, hjälpa och träna honom. Under hela Fabians inskolning va hans resurs sjuk, så varken Fabian eller vi fick inte lära känna henne :(
Idag är första dagen som Fabian är på dagis på riktigt. Hans resurs (som heter Adriana) är frisk så nu ska dom lära känna varandra.
Jag trodde jag skulle känna oro och separations ångest för att lämna min lilla kille på dagis och åka till jobbet, för så känner jag varje gång jag lämnar honom hos våra nära och kära. Men jag känner ingen oro över huvudtaget. Det känns nästan skönt att kunna lämna honom på dagis. Där vet jag att dom kan ta hand om vanliga barn, men dom dagarna vi har varit där så känns det som personalen är så kärleksfull som jag önskade, i alla fall dom flesta vad jag känner.
När det gäller Fabians resurs så känns det som det har klickat direkt. Hon känns sådär lagom avvaktande men jag ser ändå på henne att hon har tankar och planer för Fabian. Och det känns som hon ser Fabian som en utmaning. Detta är bara mina känslor som jag har fått för en tjej som ska ta hand om mitt barn under tiden vi är tvungna att jobba.
Det som är extra bra med att han har börja på dagis är att han kommer att träffa massa barn och leka hela dagarna. Dessutom så är det andra som tar hand om våran son på våra villkor och lyssnar på våra åsikter om hur vi uppfostrar våran son.
Det känns så nu i alla fall det lilla vi har varit där och sett. En händelse på dagiset va så klockren, en personal frågar en annan om ett barn verkligen ska ha mjölk när hon går och ska vila, den erfarna personalen säger "det är föräldrarna vill ha det och då ska vi ge henne mjölk till vilan".
Det kändes så rätt!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar