Tänkte berätta lite om min upplevelse och syn på Karlstadmodellen. Jag vet inte hur jag kom i kontakt med det första gången men jag tror att det va via Down föreningens hemsida - som lotsade mig vidare till ett mormor nätverk - som lotsade mig vidare till en mormor träff med massa familjer som har barn med Down syndrom där de flesta barnen var runt 6 år med sina syskon och lilla Fabian - så blev jag inbjuden på en föreläsning om Karlstadmodellen - där anmälde jag mig till en kurs i Ordstadiet som hulls av studieförbundet vuxenskolan i Partille. Innan kursen började så försökte jag fatta vad Karlstadmodellen innebar genom att läste boken "Ordstadiet" som vi skulle ha som kurslitteratur. Jag fatta absolut ingenting! Trotts det så trodde jag på denna modellen redan från början.
Jag gick kursen. Jag var ensam förälder, alla andra deltagare hade fått sin kurs betald från sin arbetsgivare för dom va pedagoger och jobbade antingen på skola eller förskola.
Kursen var på 6 tillfällen och kostade oss 1700 kr. Jag ska vara ärlig, under kursens gång fatta jag fortfarande inte vad Karlstadmodellen skulle ge min son. Men jag trodde fortfarande på detta sätter att jobba på.
Det är först nu efter kursen som allt har fallit på plats. Jag har hela tiden haft en positiv känsla för Karlstadmodellen. Men nu känns det ännu bättre efter att jag har läst en massa om AKK och försökt få hjälp från Habiliteringen med Karlstadmodellen.
Jag använder Karlstadmodellen som ett strukturerat träningsprogram. Jag använder bara det som är bra för Fabian och det som ger honom något. Men det som jag tycker är så bra med Karlstadmodellen är att man tränar så mycket olika delar på ett lekfullt sätt.
Jag har tänkt gå "Enkel grammatik" nu när Fabian snart är där. Något som man ska tänka på när man tränar dom små är att alltid vara steget före.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar